Positivt

Många positiva aspekter finns som uppväger att detta världens mest utbredda spel drar till sig rekordstor andel problemfigurer samt att det kan uppsluka för stor del av människors liv och snedvinkla real-medvetandet.

1. Spelet utövas av alla åldrar på relativt lika villkor.
2. Fungerar stimulerande för åldrande hjärnor.
3. Dess ”drogverkan” kan minska andra drogmissbruk.
4. Enkla regler, billigt material.
5. Helt olika spelsätt/tankemönster kan utövas med likvärdiga utfall.
(någon övervikt för ”positionellt” spel)

Det existerar på landsorten små klubbar med bara ett par äldre eldsjälar där man har startat en ganska omfattande verksamhet med barn. Jag tycker att sådana bitar hör till det bästa och finaste med schacket även om de flesta barnen senare kommer att sluta spela.
De får en ny erfarenhet och öva sitt tänkande på nya sätt, sådant är alltid stimulerande och fostrande.
Här slipper de dåliga miljöer liknande de i Stockholm. Det är verkligen idylliskt och ett exempel är klubben i Storvik som förr var känd och arrangerade tävlingar. Klubblokalen är mycket fin och belägen under en kyrka.
- -
Fina dagar under sommaren spelar jag med ett litet gäng på innergården vid min lager-lokal i Stockholm.
Vi har också en hörna i en restaurang, och kan jag komma över grann-lokalen, vilket verkar osäkert från att ha verkat säkert, så blir det åter schack-evenemang ungefär som förr (Aniara) men mer i klubbform, för medlemmar och inbjudningar till många vid turneringar.
(Helt öppet schack-cafe är en utopi pga det jag tar upp under ”negativt”)
Flera har undrat om jag inte ska starta en klubb och det kommer sannolikt att ske och troligen i en annan lokal än den jag hoppats på samt i alla fall inom ”överskådlig tid” dvs före armageddon.
Verksamheten kommer att klart skilja sig från vanliga schack-klubbars.
Vi kommer inte att bara ägna oss åt schack.

- -
Här ska jag med tiden komplettera med att berätta om roliga händelser, bra ledare, trevliga och intressanta personer jag träffat på eller blivit bekant med genom schackspel.
Som stöd för minnet kan jag använda 15 a4-sidor jag skrev under 90-talet om både positivt och negativt i Stockholms ”schack-liv”.
Jag hade då vissa planer på att texten skulle utökas till en bok men en del av den blev bara en liten del av en bok inom ett helt annat område.