Bli inte en schack-robot, en korkad upplärningsprodukt.
Spela egna roliga öppningar oavsett vad icke kreativa, fastlåsta schack-nissar mumlar om.
Försök att spela Fischer random, så ofta som möjligt, skönt befriat från en stor del av den meningslösa ”teorin” och utantill-lärandet.
Och varför inte prova ”kriegspiel” (wild 16 på ICC) där du inte ser motståndarens pinnaler *, som så ofta i verkliga krig.. som kanske ännu bättre representeras av ** kungfu-schack där ett antal pjäser kan röra sig samtidigt, timing är en extra och svår komponent. Spelades även på fyra och fanns med insert-varianter, till och med “bughouse”. Tyvärr lades servern ned, kanske startar jag en.
Crazyhouse, sätt in slagna pjäser som egna, atomic.. ja alla varianter bygger lika mycket på logik som slentrian-schack.
Man bör inte höja upp denna slentrian till himmelsk nivå.
Som Tom Braaten sa mig för 15 år sen, (på Tennstopet i Stockholm) ”en apa kan uppnå 2000 i ranking” (i det rena slentrian och utantill-lärnings-spelet som då inte längre är ett bra spel)
Det har genom åren visat sig ligga mer i Toms uttalande än jag då kunde tro.
Den slentrianmässiga normalvarianten har inget alls med intelligens att göra bland de som spelat länge. Det rör sig om minne, koncentration och en hjärna som är mer eller mindre programmerad för schackspel
vilket får besvärliga följder för vissa som var i behov av annan programmering.
En stormästare har en gång sagt det ärligt till mig “det går av sig själv”.
Spelar man däremot i lagom doser så är schack en bra avkoppling.
- -
* “pinnar”
..ett uttryck vi haft kul åt och som myntats av “Acke” t.ex. “ut med pinnarna”
“jag får ingen ordning på pinnarna”
- -
** Startar inte partiet så pausa-starta- rör slidern med musen!
Blogg-inlägg? Nja, det jag vill framföra kommer att finnas på åttonde raden om du läser som vit.